Tillbaka / Start.

Några ljusstakar m.m.

 

En adventstake som jag tillverkade åt Lysekils kyrka för flera år sedan.
Den är tillverkad av material från kyrkans första gamla sönderrostade tornspira,
som plockades ner i samband med att en ny tillverkades.
Denna hade suttit där sedan 1912. Pappa sparade naturligtvis resterna,
man kan ju inte bara slänga gamla järnbitar för att dom är rostiga  :-) 
Skrotet låg i gömmorna i nästan 35 år innan det kom till nytta igen i ny skepnad.
Den längsta användbara biten räckte ganska lagom och var drygt 50 mm i fyrkant.
Staken är ca 1 meter hög och är avsedd för stora altarljus.
Hela staken förutom dom två yttre armarna, är smidd i ett och samma stycke.
Tycker faktiskt själv att den är riktigt bra.

 

 

 

 

 
"Ljus-skepp", beställdes av Lysekils kommun som present till en vänort.
Nitad "spant och bordläggning".

 

 

 

 

 


Återanvändning är ofta spännande, varje detalj i en produkt kan ha sin egen historia och kan göra det färdiga resultatet värd så mycket mer för kunden.

Lampetten är tillverkad av en kasserad vantskruv ifrån
en fiskebåt och av härligt rostiga gamla järnräcken.
 
Tillverkade två stycken. Skepparen på fiskebåten fick den ena i 40-års-present.

 

 

 

 

 

 

När min systerson gifte sej fick han några glas av sin mor, bl.a. ölglas med smidd fot, som är tillverkade av kollegan Peter Petersson ifrån Alingsås.
Av mej fick han ett par ljusstakar som skulle passa till ölglasen. Den polerade kanten på överdelen matchar den svarta kanten på glasen och även foten "går igen".

 

 

 

 

 

 

 

 

En liten "hög-stake" med några år på nacken. Dom främre benen är ihopvällda och nitade
till det bakre med ett par distanser emellan. Kallade den för "spirande låga", om jag inte minns fel.
Fick hedersomnämnande för den, på jurybedömda konstsmidesutställning på Baldersnäs 1991,
i samband med smidesföreningens seminarium.

 

 

 

 

 
En ännu högre stake, 180 cm. Kallade den för "titan" - p.g.a. några små titanstift som är infällda i
den bakre stolpen och som glittrar fräckt i rätt ljus.
Stram och strikt utan krusiduller, men nog så besvärlig att tillverka och bökig att oljebränna.
Har den hemma i mitt vardagsrum, den blev "för dyr" att sälja.

Staken hänger ihop enbart med nitade genomstick.

 

 

 

 

 

 

 



En ganska organisk ljuskrona. Denna är däremot inte nitad överallt, bladen är ditsvetsade (ibland får man tillåta sej att fuska lite) och sedan har jag slipat och smitt till skarvarna för att få fina övergångar. På varje blad är en ring pålödd som ljushållare.

 

 

 

 

 

Mer organiska former.


En krog i Lysekil byggde om, man rev bl.a. en gammal vägg av granit och gammalt fint tegel som jag tog vara på. Denna stenen fick dom tillbaka vid återinvigningen med tre ljushållare i. Har använt den här typen av ljushållare till flera andra modeller. Den droppar inte, är smidd i ett stycke och är lagom stor till värmeljus.

 

 

 

 

 
Några bilder från tillverkningen av en sån här liten ljushållare. 30 x 12 plattjärn använde jag i detta fallet,
tror jag,  men man tager vad man haver som hon sa.

Knottstakar.

 

 

 

 

 
Stake med samma ljuskopp men den har fått klara sej utan någon knott,
den har istället fått en liten men högglanspolerad avslutning.

 

 

 

 

 
Det kan lätt bli små lövstakar också....
 

 

 

 

 

....och självklart kan det även bli en kafferast...eller två.

 

 

 

 

 


 

Ljusklumpar smidda av drygt 40 x 40 lancashirejärn, först vridet, avkapat och stukade i lufthammaren med ett slaget hål lagom stort fört ett värmeljus.
En av "faserna" är slipad och högglanspolerad - rätt fräckt.  Poleringen håller bra, det här gamla järnet korroderar inte så lätt. Det kan smidas ut mycket på "längden" men inte lika mycket på "bredden", därför har dom spruckit rätt läckert på sina ställen.

 

 

 

 

 
Den här stackars klumpen hittade jag ibland mitt skrot när jag var på tippen för att göra mej av med en massa annat.
Den fick åka med hen igen, den var ju inte så dum ända, trots några skavanker som jag inte hade tänkt mej.
 Smidd av samma material som dom andra klumparna men stången var en bit längre.

På gott och ont så kan man inte ta med sej saker ifrån tippen längre, allt källsorteras i jättestora containers.
Man behöver nog stege för att hitta några "godsaker" numera, kanske lika bra det.

 

 

 

 

 

En liten ljusstake i form av en dator avsedd för värmeljus.
Sålde datorn på en samlingsutställning med temat "kärlek".
- Kärlek och datorer - vad då? Jo, en bekant berättade att hon och hennes man skulle skiljas.
Han hade "träffat" en Japanska - på internet, och skulle flytta till Japan - av kärlek ?!
 

 

 

 

 
Blandar gärna material av olika slag, ofta grejor som jag har haft på lut länge.
En rälsspik ifrån gamla Skandiaverken, en maskäten bit av en gammal pråm
och en oljebränd ljushållare i koppar blev ett litet marint västkustmotiv.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
 

Blockstake.

Pappa tillverkade många stakar, lampor m.m. av gamla prylar med marin anknytning. Här har jag använt hans koncept.

Hade med mej min gamla Triumph Spitfire ombord när jag arbetade på Tor-Line som kock 1975-76.
På varvet i Immingham lastade jag den bräddfylld med gamla block m.m. som skulle slängas. Bl.a. detta som blev en häftig lampett 10 år senare.

Det var rätt kul att se Engelska varvsarbetare i full action, alla hade på sej skitiga och slitna kostymer eller kavaj och keps. Ingen hade skyddshjälm.

En arkitektritad marschallhållare till minneslund i Surahammar. Även duvan är smidd.
Tillverkade den  85-86, undrar hur den ser ut idag ?

 

 

 

 

 

Nästan golvstake, avsedd för ljus som är modellen grövre än vanliga kronljus.

 

 

 

 

Kopparspätta med staken i baken.   :-o   :-)
Det kommer kanske mera.